creamofpearls

Till minne av min pappa...





Min pappa det är vad detta inlägget skall handla om.
Jag vet att detta är en hemsidan för en kennel och att säkert många tycker att min blogg
skall handla om detta med.
Men min blogg den är min dagbok, min ventil till det som både gör mig glad och får mig att skratta, och det som gör mig ledsen och som får mig att gråta.

Min pappa var en stor hjälte för mig och min syster men blev också inte bara en svärson för min man Thomas. Utan för honom blev han sonen som han aldrig fick själv.
De var som fyrtornet och släpvagnen.
Helan och halvan.
Bästa vänner.

Mina föräldrar skulle ha varit gifta i 45år i februari och då hade de varit tillsammans i 48år.
48år ett helt liv.
De var ett,
och det var verkligen till döden skiljer oss åt.

Min pappa var den mest ordentlige personen som fanns, den mest petnoga och pedantiska.
Hans pannrum både i affären och hemma var det mest städade som finns.
Och hans sedlar som han lämnade in på banken var de mest väl strökna och rätt liggade de nogonsin haft och skulle få.
Ja han var min/vår hjälte och förebild.

När vi körde ut begravningar han och jag då kunde vi sitta tysta i bilen långa stunder och bara vara.
Vi behövde inte prata.

Han satte alltid oss hustru, barn, svärson och barnbarn i första rum.
Och han ÄLSKADE mina hundar.
Den stolthet han visade när mina valpar föddes går inte att förklara.
Och under Maalis sjukdomstid och valparnas kam för överlevnad så var han lika orolig och ledsen som vi var.

Och SÅÅÅ glad han var då vi ringde hem och han alltid frågade efter en utställning.
-Nå har hon tagit någon skalp idag då?
En skal var en vinst av något slag och varje cert vi tagit så var han så stolt och berättade för alla han kände hur bra, fin och duktiga Evas hundar minsann var.
Sista skalpen var Maalis viltspårs championat.

Han såg fram emot Amy den lilla busans valpar, men var också orolig för att det skulle hända henne något.

Idag fick vi säga hej då till pappa.
Alla fyra pärlorna, speciellt Pärlan fick också gå fram till graven och säga hejdå.
Moffas Pärla
Som han älskade denna hunden, och hon honom..
Pärlans Golden Go rosett den finaste skalpen fick följa med ner med hennes moffa i hans kista.

Älskade pappa, Vila i frid